Så sänker solen sej bakom horisonten ännu en gång och dag går mot natt. Vi sitter på en grästuva invid älvens kant och kollar in den otroligt vackra skymningen. Mina tankar far sakta i väg in mot funderingarnas rike. Det är så enormt vackert här i den jämtländska naturen, det är nästan så att man blir tårögd. Mitt hjärta säger mej att stanna kvar, men tyvärr måste förnuftet få segra. Jag har ju jobb och vänner där hemma. Men om man får drömma så kanske tre månader skulle funka. Men åter till dagen. Dagen har varit konstig Långan gav ingenting så vi bytte älv till Hårkan. Det var lika trögt där innan solen dalade då började det komma igång och nu vakas det för fullt. Vi bör komma upp till en trettio harrar idag där samtliga får sin frihet åter. Ha en skön natt så ses vi i morgon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar